Cis cis cis

Det här med ödet. Jag vet Cissi, jag är långt ifrån lika övertygad som dig, men du har faktiskt fått mig att komma en bra bit på vägen. Just nu är jag inne i en period när jag bli glad av att förklara allt jag undrar över med ödet, då får man liksom svar på allt. Dessutom är ödet på min sida nu, allt känns så bra... Tänk va lycklig jag ska vara resten av mitt liv nu? Jag älskar att ödet har sparkat mig i magen så många gånger förut. Så underbart!

Idag har jag varit hos Elin på Etage och slingat håret. Inte alls planerat egentligen, men hon sa att jag kunde komma dit en halvtimma efter att jag ringde henne... Så sagt och gjort! Skulle egentligen behöva klippa mig med men nej, inte än... Jag saknar mitt långa hår!

---

Eftersom jag vet att min bror är en av mina få trogna som läser min blogg så lägger jag ut denna underbara bild bara för att han ska skämma ögonen ur sig. Riktig syskonkärlek! ;P

Se så stora dessa små trollen har blivit, Karon och Orion. Gud vad jag saknar dem! Och min Hera såklart... Ser verkligen Hera när jag tittar på Orion...

Underbart är att de ska till samma hem när de flyttar om cirka två veckor, innan dess måste jag ta mig ner till skåne för att hälsa på dem. Sötnosarna!

Micke <3

Sambo! Som fyller 12 år idag, han med... Fick så dåligt samvete att jag glömt bort honom, så jag var tvungen att skriva en rad till. Har inte tänk på att han och Ellie fyller år på samma dag förut. Så nästa år kan de ha 15års kalas tillsammans ;)

En mysig onsdag, men jag känner mig galet lat och gör allt annat än det jag ska hela dagarna... Cissi ringde imorse (eller ja, klockan var väll närmare 11), så hon kom hit och åt frukost. Ellie hade varit och fått sin ettårsspruta så hon var uppe med tuppen (hrm?). Jag vet, min livvsvärld är lite skev just nu. I vilket fall gick vi en lång, mysig runda i skogen ute i bastasjö med henne och Nicki som redan var här. Nicki är stor och svart och är Ellies nya idol, så vi har ganska så roligt åt dem...

...och på tal om hundar så tänkte jag och Cissi börja träna agillity i vår. Min Edit ska bli min träningskompis, kan säkert bli bra! Om det inte är för sent att anmäla sig... hoppas inte!

Muntlig tenta... jovisst. Kul att bli kuggad för att man talar för tyst. Vad exakt spelar det för roll? Det mest irriterande är att jag kan det och jag kommer inte att tala högre  nästa gång heller. Blir så arg på mig själv att jag bara godtar, och inte säger emot eller ifrågasätter. Jävla mes är jag. Så nu är mitt nyårslöfte brutet...

Känner mig misslyckad  och helt totalt puckad, så om två veckor blir det den första omtentan/provet i mitt liv. Prestationsångest? Eee ja...

Find Me Here
Speak To Me
I want to feel you
I need to hear you
You are the light
That's leading me
To the place where I find peace again.

You are the strength, that keeps me walking.
You are the hope, that keeps me trusting.
You are the light to my soul.
You are my purpose...you're everything.

How can I stand here with you and not be moved by you?
Would you tell me how could it be any better than this?

You calm the storms, and you give me rest.
You hold me in your hands, you won't let me fall.
You steal my heart, and you take my breath away.
Would you take me in? Take me deeper now?

How can I stand here with you and not be moved by you?
Would you tell me how could it be any better than this?
And how can I stand here with you and not be moved by you?
Would you tell me how could it be any better than this?

Cause you're all I want, You're all I need
You're everything,everything
You're all I want your all I need
You're everything, everything.
You're all I want you're all I need.
You're everything, everything
You're all I want you're all I need, you're everything, everything.

And How can I stand here with you and not be moved by you?
Would you tell me how could it be any better than this?
How can I stand here with you and not be moved by you?
Would you tell me how could it be any better than this?

How can I stand here with you and not be moved by you?
Would you tell me how could it be any better than this?

Would you tell me how could it be any better than this?

Gah, jag känner mig stressad och översvämmad med en massa plugg. Dock var jag och Emma himla duktiga igår, satt i skolan precis hela dagen. Idag känner jag för att göra ingenting, och har gått och plockat lite hemma hela morgonen. Ska sätta igång med plugget, snaart...

Efter torsdag är termin tre slut, tiden går helt galet snabbt. Såklart kommer det att firas med lite fest ;)

Jag har inte skrivit ner min sorg över att Hera inte finns mera ännu. I början orkade jag inte, och nu känns det inte aktuellt att rabbla om sagan en gång till... Men hon är ändå mer än värd några rader och ett minnesmärke här. Min ljuvliga  Hera.

En väldigt speciell individ som jag hade enormt mycket känslor för. Jag vet, det låter helt galet, men hela historien blev så himla sorglig... Jag saknar henne, varje dag. Min pratiga, underbara ljuvliga ängel!

Jag vet att du funnit dina änglakatter Larissa och Titus där uppe någonstans...
Jag, Skrollan och Tuva saknar er! Massor! <3

Jag har kommit på fötter igen och jag är förvånad över mig själv, hur stark jag varit under tid med bara pest. Men jag är stolt över mig själv, och jag känner att jag har vuxit.

Julen är slut och vardagslivet börjar på riktigt imorgon igen (även fast jag och Emma har tjuvstartat, vi var så illa tvugna). Men vi har varit duktiga! Cread till världens bästa Emma och mig!

Bye